Klär mig mycket fint när jag pluggar med en filt runt benen..

Ena bilden utan smink och andra med på samma sida.

Hej allihopa!
Idag är jag på dag 61 på min resa med Iso.

Deprimerad

Påsken brukar vara min absoluta favorithögtid men det här påsklovet kan nog vara det mest deprimerade lovet jag varit med om. Jag som känt mig så glad och positiv (även om jag klagat) och varit nöjd med mig själv känner att jag gått in i någon slags vägg. PANG sa det och jag vaknade upp i den bittra verkligheten. Jag har ALLTID sedan jag var liten varit nöjd med mig själv som jag är om man bortser från aknen. Jag har haft en god självkänsla och trygghet i grunden när det gäller mitt utseende, så det jag känner nu har jag aldrig varit med om tidigare. På grund av aknen har jag varit osäker när det gäller att gå utan smink och så vidare och känt att finnar inte är klädsamt och skämts för dem, men på alla andra plan har jag varit nöjd med mig själv och tack vare det har jag inte låtit finnarna trycka ner mig.
Men Nu, snart 25 år gammal har självkänslan sjunkit till botten. Alltså på alla plan. Jag duger inte på något sätt och vis. Jag känner mig som en dålig vän, en konstig människa, en tråkig person, TJOCK och finnig. Det känns som jag vill hoppa av skolan för att jag inte kommer att klara av den. Jag vill åka till andra sidan jorden och gömma mig under en stor sten.

Dessa känslor har kommit lite smygande under veckan men det avgörande var en kommentar som egentligen inte var elak men som tog väldigt hårt på mig ändå. Jag blev med på bild under påskmiddagen och skrattade åt mig själv, som jag gjort efter att jag gått upp i vikt, för att min kropp ser ROLIG ut. Jag tänker aldrig att jag är ful, jag tycker min kropp ser rolig ut och tänker att jag snart ska ändra på den, när jag har lust och så. Sedan tittade jag mig i spegeln och fick syn på mina armar. Jag sa på ett ungefär " Jag som har fått för mig att jag har ganska smala armar, och så ser jag ut såhär!" Och fick som svar : "Haha, trodde du verkligen det? Att du hade smala armar?" Som om det var det mest otänkbara i hela världen. Personen i fråga förklarae sedan att hen inte menade att jag var tjock, men att jag hade normala armar, inte smala.

Ni vet de som har anorexia? De ser sig själva i spegeln och ser en tjock människa stå där framför dem fast de i själva verket är smala. Det är jag fast tvärt om. Jag står där i spegeln och tycker att jag ser ganska bra ut, med undantag att jag ibland fnissar och tycker att jag ser lite rolig ut - vilket i min hjärna är ett ganska snällt ord. Jag undrar vart alla kilon som visas på vågen egentligen sitter, för i spegeln tycker jag att jag är ganska fin som jag är. Men så plötsligt rasade hela min självbild och nu ser jag ju de där 10 kg som jag gått upp. De sitter på höfterna, på ryggen, på armarna och under hakan. Hela påskaftonen kände jag bara för att lägga mig ner och gråta, men det gjorde jag förstås inte, man får hålla god min. Behöver jag ens säga att jag inte gick ut och träffade mina vänner på kvällen? Det fanns inte en chans att jag skulle visa mig ute bland folk så här. Dagen efter vaknade jag upp som i ett enda mörker, jag kände mig som världens fulaste människa. Jag ville bara gråta, hela tiden. Jag sa inte många ord alls under förmiddagen.

Som den glada människan jag är i grunden har jag dock hämtat mig ganska snabbt. Och lika jobbigt som det är att höra att man gått upp i vikt är det nog bra. Det är bra att någon öppnar ögonen åt en så att man slutar vara blind och SER vad som faktiskt händer med ens kropp. Under några dagar nu har jag skaffat motivation. Jag har satt upp ett mål om en månad och ett mål om två månader. Nu ser jag fram emot min förändring!

De andra sakerna får jag arbeta med. Jag sitter och pluggar just nu för att känna att jag har koll på skolan. Jag har en bok om självkänsla hemma hos mig som jag tänker läsa när jag kommer hem för att känna att jag duger igen.

Det jag lärt mig från förra gången då jag hade en riktig, sjuklig depression är att man inte får låta den ta över en. Då spädde jag på mig själv. Jag lyssnade på sorglig musik, jag tyckte synd om mig själv, folk var elaka, jag var dålig, livet var hemskt. Jag isolerade mig och stötte bort de som älskade mig. Jag struntade i skolan och började tänka destruktiva tankar. Ju mer man tycker synd om sig själv desto värre blir det, tror jag.
När jag känner att jag är väldigt låg, som på påskdagen brukr jag tänka att jag tillåter mig själv att vara hur ledsen, arg, sårad, deprimerad jag vill hela den dagen, men sen är det slut på ältandet. (Om det händer någon större grej är det självklart att det får ta längre tid men det här var ju ingenting speciellt egentligen) . Så nu är det bara att arbeta sig uppåt igen, och det är jag ganska bra på. Det är första gången jag verkligen ser fram emot att komma hem till min nya stad. Där har jag ju bland annat mitt gym.

Aknen
Aknen då? Den blir ju bara fulare och fulare. Jag får leva med det här resten av livet, så är det bara. Det är känslan jag har just nu iallafall. Vänster sida är helt fri från finnar och har varit länge, medan höger bara pumpar ut nya. Det är som om det verkligen rensas ut just där. Jag hoppas att det är det som händer iallafall, att det rensas ut.

Läpparna är helt paj trots locobase. Anemi (blodbrist) har jag självdiagnoserat mig med men har inte tagit några prover. Blir andfådd av ingenting, t.ex genom att prata eller läsa högt ,haha. Jag är sjukt trött och orkeslös, jag blir yr och tror att jag ska svimma. I duschen framför allt blir jag vinglig och illamående. Kroppen är torr och kliar. Men annars är det bra :)
Ont i kroppen har jag inte haft på ett tag trots prommenader och lite styrketräning.

Jag har inte umgåts med en enda av mina vänner det här lovet. Jag har helt enkelt känt mig för deprimerad och ful. Jag har lovat mig själv att inte komma tillbaks hit förrän jag är smal och glad igen. Ganska bra men hårt mål. 

  Jag pratade förresten med mamma idag om att jag fått 2 olika förpackningar med Iso. med tabletter som inte såg likadana ut. De ena är orangea och de andra vinröda.
Den första jag fick såg ut såhär:

och den andra såhär:

Sen den 3:e likadan som den första.

När jag först fick den andra förpackningen sa jag till dem på apoteket att såhär såg inte min förpackning ut förra gången. Jag fick som svar att det var samma medicin men att priserna på medicinen varierar och det är vad som bestämmer vilken jag får..

Mamma sa att det inte är sant. Att det finns SÅ många mediciner som påstås vara exakt samma sak men att de inte är det. Det är något som skiljer dem åt. Hon tog upp olika magmedicner som exempel och sa att de ofta sägs innehålla samma sak men att de ofta inte alls ger samma resultat. Hon säger att man ska få bestämma själv vilken man vill ha eftersom det hänger på priset.

Det här fick mig att fundera.
När jag åt min första förpackning medicin fick jag jättesnabbt fina resultat, medan jag i samma veva som jag började på den andra förpacknigen kände att hyn blev värre igen.
Nu är jag precis inne på den tredje förpackningen som är likadan som den första. Det ska bli spännande att se om det blir bättre nu. I så fall ska jag kräva den i fortsättningen.

Någon som märkt av något liknande? Eller andra skillnader medicinerna emellan?

Så här kreativ är jag.. .

Hej och glad påsk på er!

Påsken är ju precis som julen en riktig hemvändar - högtid. Min hemstad är ju en typisk små-stad och under den här påsken känns det som alla har kommit hem. Det är vid såna här stor-helger det kan vara jobbigt med alkoholen. Ska jag vara med och gå ut nykter bland alla redlösa eller stanna hemma helt och hållet? Missar jag världens bästa påsk om jag stanar hemma eller är det skönare att vara hemma om jag ändå ska vara nykter? Jag tänker på två olika saker angående att vara nykter:

1. När man själv dricker och börjar hamna i det där stadiet då man kanske härjar till det lite extra, vill sjunga en låt extra högt, dansa framför alla eller skämta så är det faktiskt JOBBIGT att ha en nykter person med sig som ser allt helt klart och upptäcker hur varje människa förändrar sig lite mer efter varje glas. Det är jobbigt att ha någon med som ser igenom allt och tänker "Gud vad konstiga människor är när de är fulla". Det är jobbigt (även om det är bra) att ha med sig en nykter kompis som säger "ska du verkligen ta en tredje shot fireball?". Ibland blir folks stämning nerdragen om det sitter nyktra människor runt omkring. Återigen sitter det här mest i mitt huvud med all säkerhet eftersom det faktiskt är mina bästa vänner jag pratar om, och de vil nog ha med mig oavsett om jag är nykter eller ej.

2. Det är jobbigt att vara nykter bland massa aspackade människor. För här i min lilla stad är påskhelgen inte en helg då de flesta ungomar tar ett glas vin eller två utan här festas det ordentligt. Jag vet att jag tycker att det är jobbigt med folk som skriker när de pratar, som råkar spotta en i ansiktet när de ska förklara någonting utan att märka det, folk som vinglar in i en och folk som säger massa konstiga saker. Jag kan ha roligt när jag är nykter men det är jobbigt att vara den där enda som inte verkligen släpper loss. Det är jobbigt i en småstad där ALLA är på samma ställe och man ser sina ex flirta med andra, det är ibland jobbigt att vara de enda som ser allting klart och tydligt.

3: (Det kom visst en 3:a också) Det är faktiskt också väldigt ROLIGT ibland att vara den enda som är nykter. Den enda som ser allt klart och tydligt, så länge det inte handlar om någonting jobbigt. Det är roligt att komma ut och träffa gamla vänner oavsett om man är lite lullig eller ej. Det är också spännande att verkligen se klart på HUR folk pratar till en när de är fulla och vad de egentligen säger. Det är roligt att märka vem som flirtar med en och vilka som flirtar med andra. osv 

Idag är jag hemma iallafall. Jag skjutsade hem min lillebror från mamma förut och vi tog en snabb-titt på stan och på den lilla stunden hann jag se hur många som hels som jag kände. Jag önskade att jag också kunde fått vara med och festa och gå ut och haft roligt! Samtidigt har jag i baktanken vilken ångest jag hade haft i morgon, och att det kanske inte alls hade blivit så kul som jag tror. Känslorna förstärks så mycket när man druckit alkohol och lika roligt som det är att träffa på gamla vänner och ex osv lika jobbigt kan det vara. Äsch, jag får bara inse att jag vet inte hur det skulle ha varit, det kunde ha varit jättekul och det kunde ha varit katastrof. I morgon kan det bli jättekul och det kan bli katastrof. Vi får se hur jag gör. Det som är positivt är att OM det skulle bli katastrof kan jag bara sätta mig i bilen och dra hem, vilket man ju inte gör när man druckit. Och gå ensam hem är ett big No-No i den här staden. Har hänt för mycket hemskt den sista tiden.

Idag har jag haft en så kallad "dålig medicin-dag" (istället för typ dålig hår-dag.). Jag och mamma åkte på en shoppingrunda och spenderade hela dagen med att gå i affärer. Jag hade svinont i knäna, i benen, i FÖTTERNA, i ryggen, i axlarna, i höfterna och i armarna. Jag flagnade i ansiktet, var röd i ögonen och var lätt röd i ansiktet hela tiden. Jag var jättevarm och kände mig svettig och SJUKT lätt-irriterad. Det vet jag inte om det beror på medicinen, men vem skulle inte bli irriterad av ont i hela kroppen osv? Jag blir dessutom frustrerad när min värk inte tas på allvar. Några gånger kände jag för att börja grina. Jag ville bara sätta mig ner och dö, och dessutom är det riktigt utmattande att ha ont överallt. Men jag får hela tiden svar som: "Det är för att du gått hela dagen,  det är för du suttit i soffan hela tiden,  ja men du bär ju på tunga kassar" osv. Ja, så är det kanske. Men värken beror inte på att jag bär kassar, sitter ner eller går osv utan på det i samband med medicinen, för så här har jag aldrig känt annars i såna här situationer. JAG känner MIN kropp och jag vet att det inte är normalt för min kropp att bete sig såhär. Och när det blir så när jag inte är van det tycker jag det är skitjobbigt. För en kvinna över 50 är det kanske inte konstigt att bli stel och få ont efter att ha suttit still i soffan framför några program men för MIG är det skitjobbigt för det ska inte vara så i min kropp.

Jag ska sluta klaga från och med i morgon. Jag förstår att folk tycker det är jobbigt. Och jag själv tycker att det är ÄNNU jobbigare när jag inte får det "stöd" jag tycker att jag behöver. Jag antar att jag är väldig överkänslig och klagig så jag får sluta med det helt enkelt och bara bita ihop. För hur det än är har jag inte en tanke på att sänka dosen på medicinen för jag vill ha bort de här finn-jävlarna. Det är ett tag kvar så bita ihop är vad jag får göra.

Kram på er :)

Heej!
Såhär ser jag ut på armarna idag. Jag har varit slarvig med att smörja in mig och nu är jag rödflammig och jättetorr och har någon torrfläck här och där. Det kliar mycket också och det ör svårt att låta bli! Nog mycket därför jag är så röd.

Jag fick ett hett tips från http://kampenmotfinnarna.blogg.se  :)

Den här krämen:

Jag smorde den på mina läppar under natten och den gjorde faktiskt underverk!
Mina läppar var ju så illa där an att de såklart inte är helt bra, men så otroligt stor skillnad blev det. Så den är ett hett tips! Smorde den även på en sårskorpa jag hade och tyckte det blev bättre också. Kommer använda denn på torrfläckarna med. Vilken dunderkräm :)

Jag såg att jag fått många kommentarer och jag blir så himla glad och peppad. Det värmer verkligen i hjärtat. Tack så mycket! :)
Har helt missat dem. Jag ska ta mig tid att svara på dem senare, men nu ska jag sätta mig och plugga.

Ps: ansiktet känns mycket finare idag, så glad!

Hej allihopa! Hoppas ni mår bra :)

Jag är hemma hos min familj i min hemstad under påsken.
Det tar mig 5 timmar att köra hit med bil. AJ, säger jag. Ont i benen, knäna och nacken efter att ha suttit och kört så länge. Svettades gjorde jag också, det var helt sjukt, haha. Det är väl för att man är på extra spänn när man kör så länge kanske, jag vet inte.

Jag har fått nya finnar igen. En har jag försökt få bort så den har bildat ett stort sår som jag hoppas går bort snart och den andra hoppas jag går bort av sig själv SNART.

När jag flyttade till min nya stad fick jag en av mina värsta perioder med finnar någonsin, så alla som känner mig där känner mig som att jag har massa finnar, det är det normala för dem ju. Men vet ni hur jobbigt jag tycker det är att komma hem och se ut såhär? Alltså, de som känner mig har sett mig värre.. Men det KÄNNS som det ser extra dåligt ut just nu. Jag vill ju komma tillbaka hit och vara FIN. Här känner alla alla, här är mina kompisar, här finns mina ex. Jag vill ju inte komma hem och känna mig ful. Jag tycker det ör jättejobbigt faktiskt.
När jag var hemma i början under kuren tyckte jag ju det var skönt för jag kunde komma hem och "gömma mig", men nu är det fint väder, alla är ute. Man vill ju inte sitta hemma och gömma sig dygnet runt. Jag vet att det här sitter i MIN hjärna och att ingen annan bryr sig. Men det är jobbigt att ha den känslan, att jag känner mig ful.

Igår när mamma kom hem från jobbet  och vi skulle äta mat öppnade vi faktiskt en flaska prosecco och delade på. Jag vet inte riktigt vad som hände där? Haha. Jag skulle ju gå in i det här med 100% nykterhet var planen. Men det var så mysigt, och så gott! Min mamma är sjuksköterska och hon trodde inte att det var så farligt om jag tog några glas och vi diskuterade om andra bloggar där folk druckit alkohol och om vänner til henne som ätit liknande medicin men som inte alls varit så noga med alkoholen. Så jag tänkte "äsch, EN gång gör väl inget" . Men ska jag dricka alkohol kommer det bli YTTERST sällan. Man ska vara rädd om sin kropp. FESTA kommer jag absolut inte göra.

Det är dag 50 idag! Det måste vi ju fira. Bara ca 132 dagar kvar om jag ska äta ett halvår, haha. Nej usch vad mycket det lät nu. Men de här 50 dagarna har gått OTROLIGT fort så det får vi hoppas att resterande dagar också gör.

Firar genom att kika på före och efter - bilder igen.

Före-bilderna där uppe är tagna samma dag som jag började ta medicinen. Jag hade inte min värsta period när jag började med tabletterna, men man ser faktiskt ändå lite skillnad.
På efterbilderna där nere ser jag väldigt fet ut i ansiktet, det är en blandning av den feta krämen och lampan som är vinklad rakt mot ansiktet.
Nu är det bara sår kvar av finnarna. Håller tummarna återigen för att detta var de sista finnarna och att jag bara ska bli bättre nu. Jag vet att jag sagt och att man inte ska förvänta sig något. Men hoppet är det sista som lämnar en och det värsta som kan hända är jag är lite glad i onödan och det har ju ingen dött av! Eller hur?

Idag har jag varit väldigt trött, tror jag tog igen det från igår haha. Var ute på en LÅNG promenad förut och sög i mig solljuset så jag har varit väldigt GLAD iallafall. Ont i kroppen fick jag efter promenaden, men inte så farligt.

God natt och kram på er.

Hej! Jag ber om ursäkt för de hemska bilderna, tycker det ser ut som skräckfilmsbilder längst ned. Jag har också insett att jag har väldigt sned mun haha.
Jag lägger för första gången upp 2 bilder med filter - de två längst ned. Detta är för att jag ville framhäva lite mer hur det verkligen ser ut.

Bilderna längst upp är på samma kind, min högra, den värsta. Idag har jag fått två nya finnar och de andra märkena ser värre ut än vanligt. I spegeln ser jag hemsk ut men på bilderna där uppe ser jag okej ut jämfört med i spegeln. Jag har tagit bilderna i två olika ljus för att få det att synas men det ser som sagt värre ut. SUCK säger jag. Jag är otålig, haha. Känns som jag kommer få dras med den här medicinen ett tag framöver. Kanske ska sluta tro att jag får sluta efter 6 månader.

Bild 1 längst ner: Så här kan det se ut en dag när jag är extra torr i ansiktet, precis som jag är idag. Jag har inte tvättat av mig sminket på bilden men det syns att jag är torr och att hud skavts bort eftersom det är så rött.

Bild 2 längst ned: Så ser mina läppar ut för tillfället. Bara massa stora flagor över hela läpparna. Jag kan inte låta bli dem, precis som med allt annat vill jag pilla bort flagorna så att det ska bli "slätt" igen, vilket resulterar i att det blir väldigt rött och svider.

Idag har jag hållt igång hela dagen. Jag har sprungit upp och ned till källaren och tvättat och jag har rensat alla skåp och lådor här hemma och bärt ut tunga sopsäckar till soprummet. Det slet hårt på kroppen, fick ganska ont. Efter det har jag umgåtts med en kompis hela kvällen men runt 22 tog jag helt tvär-slut. Det kändes som både hjärnan och kroppen la av. Som sagt har jag känt mig piggare hela veckan och idag undrade jag var jag fick all energi ifrån helt plötsligt. Tänkte att tröttheten från medicinen har gått över. Men så fort jag satt mig stilla kändes det som jag dog. Haha. Nu har jag ändå hållt mig vaken tlll kl 00, men det har känts som jag befunnit mig i en dimma. Så nu ska det bli SÅ skönt att sova. God natt!

Hej! Jag tänkte lägga upp bilder på hur det kan se ut när jag sminkar mig.

Bild 1. I morse nytvättat och insmord med den feta krämen. Alltså om man täker bort de de där såren/sårskorporna jag har där på vänsta bilden är jag faktiskt nöjd med resultatet just nu. Jag hoppas de går bort snart, då tror jag att jag kommer känna mig jättefin!

Bild 2: Med foundation. Vilken foundation jag har kan ni se i ett inlägg nedanför. Jag kommer inte ihåg exakt vad den heter. L´0real Infallible eller något sånt. Den täcker inte allt men jag tycer huden ser mycket jämnare ut. För tillfället har jag ingen concealer hemma så det här är det bästa jag kan göra. Och jämför man med hur jag såg ut innan är jag trots fläckarna väldigt nöjd med det sminkade resultatet. Fram tills bild 3..

Bild 3: Med lite bronzer (eller vad det heter, det bruna pudret) och lite rouge. 
Nu synd bara sårskorporna och fläckarna mera. Och hela sminket ser ojämt ut tycker jag. När jag ser mig själv i spegeln ser det bra ut men på bild eller när jag tittar genom mobilkameran ser jag att det ser fult ut. Men lite färg i ansiktet MÅSTE jag ha, annars ser jag inte levande ut. Haha.   

Idag har vi haft en LÅNG, rolig dag i skolan med massa aktiviteter. Vi har haft musik och rytm - övningar så man har fått vara 100% koncentrerad hela tiden. Dessutom har vi rört en del på oss så nu är jag helt slut. Har inte varit så jätte trött den här veckan som innan. Men den här eftermiddagen känns det som att det kan bli en powernap. Det kan jag unna mig.

Kram på er.