Mitt helt nya problemområde är under hakan. Får massa där och det har jag aldrig haft innan.

Hej! 
Här kommer ett till inlägg med före-bilder. Det är mest för min egen skull för att jag ska kunna se tillbaka och jämföra, det är alltid roligt. (Om det blir bättre förstås). Tog dessa bilder igår kväll och idag är jag inne på dag 4. Jag är torr och prickig (ingen förändring än så länge alltså). Innan jag började förra kuren var jag alltid väldigt fet i huden i ansiktet men nu för tiden är jag mest torr och det tror jag att jag har krämen Diferin som jag fick utskriven att tacka för (hellre torr än fet alla dagar i veckan! även om det svider). Så torr har jag varit hela vintern så det blir ju spännande att se hur huden klarar sig nu när jag bara kommer bli mer och mer torr. Jag förbereder mig redan med att använda ögondroppar, nässprayen, locobase på läpparna, barnolija efter dusch samt en arganolja i ansiktet. Jag tänker att om jag förebygger kanske det inte behöver bli så himla illa. Jag skulle så gärna vilja att det bara blev bättre från och med nu men jag förstår att det snart kommer bli värre. Nu har jag ju i stort sett ingen "aktiv" finne utan jag har enbart märken, men jag antar som sagt att uppblossningen finns runt hörnet. 

Igår åt jag middag tillsammans med en av mina bästa vänner (som inte var med under förra kuren) och berättade om alla biverkningar. Jag berättade som sagt att jag kanske kommer vara svängig i humöret, kommer ha ont osv osv. Hon kändes väldigt förstående och det är väldigt skönt. Sedan skämtade vi och sa att om jag plötsligt skulle ta självmord så vet vi till 100% att det i så fall beror på medicinen eftersom jag inte har några sådana tankar nu.

Jag tar självmord på största allvar och vet många i min omgovning som begått, eller funderat på självmord. Så jag vill bara vara tydlig om att jag inte skämtar om självmord i sig, det är mer någon form av galghumor. Man får skratta åt elendet med medicinen. Jag har också full förståelse för människor som tänker på att avsluta sitt liv, på riktigt så förstår jag dem. Så jag ser verkligen inte ner på någon som har sådana tankar. Där emot uppmanar jag er som har sådana tankar att prata med någon och ta hjälp, för det BLIR bättre. 

Hit kan man höra av sig till exempel: 
https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/ 

Man kan maila, chatta eller ringa och man kan vara anonym. 
Annars prata med en vän, en mamma, en pappa, någon annans mamma, mormor, pappa, lärare, arbetskamrat, ja ni förstår, NÅGON som ni har förtroende för. 

Om man är deprimerad, har ångest osv skicka en egenremiss på 1177.se för att få en tid hos kurator eller psykolog eller ring vårdcentralen. Jag har gått hos både kurator och psykolog och de jag mött har hjälpt mig jättemycket. Och om man märker att man blir deprimerad av medicinen är det viktigt att prata med sin hudläkare angående detta.

Ta hand om er! Kram