Direktlänk till inlägg 14 mars 2016
Idag har jag umgåtts med de två bästa vännerna jag har här i den här staden.
En av dem har diskuterat medicinen med mig innan.
Hon är jättegullig och säger att jag är fin precis som jag är och tycker att jag borde sluta med medicinen på grund av biverkningarna och för att den verkar farlig eftersom jag måste gå och ta prover ca varje månad. Hon tycker att jag redan har fått fina resultat och säger att trots att jag har finnar är jag en av de finaste vännerna hon känner.
Min andra vän har åsikter av ett annat slag. Hon tycker att jag klagar. Hon tycker att eftersom jag klagar så "mycket" som jag gör kan jag väl lika gärna sluta med medicinen.
Jag kan känna igen mig lite i det där. Det värsta jag vet är människor som klagar på sin situation dag ut och dag in utan att göra någonting åt det.
Det de inte förstår är att det här är jag som faktiskt GÖR någonting åt det.
I hela mitt liv har jag mått dåligt över mina finnar. Jag har provat allt möjligt mot finnarna, försökt acceptera att det här är jag och jag får leva med det till att jag gått över till att hata mitt utseende igen. Som en berg och dal bana. Det är NU jag verkligen gör någonting åt det.
Sedan att jag klagar på att det gör ont i kroppen när jag ligger i soffan är en annan sak.
Jag förstår att det kan vara jobbigt att höra på, men SÅ mycket klagar jag faktiskt inte. Om vi tre ligger i soffan och tittar på en film och jag ställer mig upp och säger att jag måste röra lite på kroppen för att det gör så ont tycker jag inte är så konstigt. Läpparna vet jag att jag klagar mycket på, så det kan jag försöka sluta med, de är ju som de är. Att jag säger att jag inte orkar umgås ibland för att jag är så himla trött måste de också vänja sig med, det kommer vara så nu ett tag framöver.
Men som sagt, oavsett om jag klagar, trots alla biverkningar så VET jag att jag kommer må så mycket bättre när den här resan väl är över. Det är för MIG jag gör det här. De som aldrig lidit av akne kommer ALDRIG kunna sätta sig in i min situation. För mig är det värt att inte kunna följa med på fester, det är värt att ha ont, det är värt att läpparna spricker, det är värt att vara trött och det är värt att ha ont i huvudet. Även om jag klagar på det för stunden. Jag KOMMER att vara sur för att jag inte kan träna när jag inte kan det, jag KOMMER vara grinig när jag är trött, jag KOMMER vara avundsjuk när de festar och jag inte kan vara med. Men för MIG är det värt det.
Jag vet inte vad jag ska jämföra akne med. Men som jag skrivit någon annan gång är akne en sjukdom, och jag äter medicin mot den sjukdomen som tyvärr råkar ge biverkningar. Det är som när man är jätteförkyld och får penicillin, man kan få diarré till exempel, och man FÅR klaga på att man har ont i magen i så fall. Jag skulle inte säga till min kompis att hon ska sluta äta penicillin om hon ska hålla på att klaga så mycket, jag vet ju att hon behöver den för att bli frisk.
Och det här med att jag är fin ändå. Det värmer i hjärtat att höra det, verkligen. Jag blir så glad av de snälla orden, att hon tycker att jag är fin som jag är, med eller utan finnar. Men det är vad hon tycker. JAG känner mig ful i mina finnar, JAG känner mig obekväm och JAG gråter innan jag ska gå till skolan. I MITT ansikte gör det ont när jag tvättar mig.
Det här är något jag borde säga till dem, inte till er. Men nu har jag fått ur mig det och vet kanske hur jag ska formulera mig om de pratar med mig om det i framtiden.
Jag känner mig glad att jag har den här bloggen, där jag kan ventilera. Jag FÅR klaga här, för det är MIN blogg. Och ni som läser förstår mig.
God natt på er!
https://www.google.se/search?q=alkohol&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjktO3_8cHZAhUKWCwKHbHHDasQ_AUICigB&biw=1536&bih=710#imgrc=8siEb6FmeOauJM: Jag kom på att det förra inlägget kanske kom lite appropå ingenting?Jag vet inte ens om...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 |
29 |
30 | 31 |
||||||
|